Vi är magsjuka :-(

Därav bloggtystnad.

Smoothie

Pappan gjorde en smoothie till sig själ och Vilden för att komplettera kvällsmaten med. Den var rasande god, det tyckte vi alla. Men Vilden tyckte att den var så besvärlig att äta! Först fick han den i en skål. Han doppade fingrarna i och försökte greppa smoothin. Såg riktigt missnöjd ut. Sedan fick han såklart en sked. Han äter jättefint med sked när han får hjälp att ladda den. Men det var han alldeles för otålig för nu. Han doppade brödbitarna i smoothin men var ändå inte nöjd. Sedan välte han hela skålen i missnöje över att inte få upp något. Vi hällde upp smoothin i en mugg. Sedan fick vilden dricka ur muggen med hjälp av oss. Det gick ganska bra. Han signalerade att han ville ha mer. Vi hällde. Han drack bättre än någonsin. Det knepiga var att han hann tröttna inna den trögflytande vätskan hunnit fram till munnen. Och när han sa stopp fortsatte det rinna så han fick värsta smoothieskägget! Men gott var det!

Receptet då. Ja det var väl lite på känn, som vanligt.
En banan
En näve frusna jordgubbar
En näve frusen mango
Tina frukten lite
Mixa
Häll i en skvätt (vanilj)yoghurt
Blanda och njut. Nästan som glass!

Korvgrillning i skogen

För ett tag sedan var det en sådan där härlig vårdag när man bara vill ut i skogen och kolla på vårblommor, lyssna på fåglar och njuta. Så vi tog en tur till skogen och grillade korv. Vilden vart först lite konfunderad när jag satte ner honom på marken. Han ville inte alls undersöka. Bara vara hos mamma mså vi satt och mös på en filt medan pappan gjorde upp eld och grillade korven. Vilden dök in på den första korven spm var kvar. Brödet var inte så intressant, men korven gick an. Han åt allt utom skinnet (och då var det ett ganska mjukt skinn). När korven var uppäten kände sig Vilden trygg och började utforska världen utanför filten. Kottar och jord är också gott, minsann!

Friskstuga

Igår började Vilden äta lite smått igen. Inte alls som innan, men lite. Väldrigt gnälligt. Lite glansig i ögonen. Mammigheten började släppa lite. Lite feber kvar. Han har sovit oroligt hela natten. Och ammat. Massor med gånger. Sen gosar han in sig mellan kuddar och täcken. Helst i mammas eller pappas armhåla. Och somnar. På tvären i sängen. Han är minst. Men tar mest plats i sängen.

Nu på morgonen har han ätit frukost som vanligt. Busar runt och leker precis som innan. Härligt! Underbara unge!

Sjukstuga

Vilden är inte så vild idag. Han är inne på dag tre med feber. Hejdå mat, hej tutte, liksom! Vi har fortsatt erbjuda mat. Men sedan har vi märkt rätt fort om han vill ha eller inte. Igår lunch gick det inte alls till exempel. Då ammade han tre eller fyra gånger och somnade istället. Vaknade tre timmar senare. Åt massor med mjölk på flaska och satte sedan i sig flera bitar mango. Kvällsmaten däremot var nej tack.
Det är en konstant gnällton på den lille. Och det är vi inte vana vid. Stackars liten! Och jag önskar jag slapp gå och jobba och kunde ta hand om min lille bebis. Inte för att hans pappa inte klarar det elegant på egen hand. Utan för att Vilde Vildur är otroligt mammig just nu, och tuttig. Det kom med febern.

10-månaderskontroll

Idag var Vilden på 10-månaderskontroll. Han förvånade både sin mamma och sin pappa genom att lugnt sitta på vågen och bli invägd! Sedan blev han tvärsur under mätningen, och det kan man ju förstå. Varför ska man tvinga ett barn som inte alls vill ligga på rygg att göra just det och dessutom dra i benen och trycka på fötterna. Ett barn som kan stå borde väl kunna få en längdmätning på samma sätt som vuxna?

I alla fall. Vilden charmade distriktssköterskan med sitt glada humör och all energi. Han kröp runt som en tok i rummet och lekte med leksakerna. Klappade klossar och gick till slut med på att visa ett litet pincettgrepp. Han följer sin kurva, så alla är nöjda och glada.

Så fick vi frågan om vad han äter. Allt! Sa vi. Ja utom möjligen hallon, som Vilden verkar tycka är rätt överflödiga bär.
Äter han två mål om dagen. Hur är det med välling?
Här blev jag väldigt konfunderad. Nä välling har vi inte testat. Han äter tre mål om dagen och ibland mellanmål också. (Vi har absolut ingen koll på hur andra barn i den här åldern äter. Vilden får äta så mycket han vill ha. Att äta mat utan att ge honom är för oss helt otänkbart. )
Så slog jag till med att berätta att Vilden aldrig ätit puréer utan alltid fått fast föda sedan han började äta vid sex månader.
Jaha, jamen vad bra! Sa sköterskan och tyckte inte alls att det var så konstigt! (det var alltså inte vår vanliga sköterska, utan en annan).
Jahapp, inget märkligt med det alltså!

Äta med gaffel

En liten framgång…vår lilla Vilde börjar förstå hur han ska använda gaffeln!

Vi har börjat med att ge lillen sked vid passande måltider. Det tog ett tag att fatta. Han ville helst äta på handtaget. Eller så vände han skeden upp och ner innan den nådde munnen. Nu har han fått koll på det, även om han inte kan ladda skeden själv ännu, så han får lite hjälp av oss. Gaffel har han fått till måltiden i någon månad. Oftas sätter vi på något på gaffeln, som han kan äta av, och det har också funkat ett tag nu. Men sedan har gaffeln snabbt hamnat på golvet. Eller har han hållt den i handen hela måltiden, vilket krånglat till ätandet lite.

Idag stannade vi för sista måltiden innan hemkomsten. Vi åt på IKEA, som hade en barnpasta för bara 5 kr (!). Så lillen fick en skål. På grund av kommunikationsmiss mellan mig och mannen fick han också en vanlig vuxengaffel. Som han vägrade släppa, såklart. Jag hjälpte honom att ladda den med mat ett par gånger, som vanligt. Inte nog med att han åt från gaffeln. Han tuggade klart pennepastan, svalde innan han stoppade in nästa! Sedan gav han sig på att ladda gaflen med mat sjöl, och lyckades flera gånger!! Faktum var att det var ovanligt rent under stolen. Och det var först mot slutet som han släppte gaffeln på golvet. Då blev han skitsur och ville genast ha en ny. Själva bebisen var dock inte så ren efteråt, utan riktigt röd av såsen på händer och runt munnen. Trots att vi torkat honom var det många som drop på smilbanden när pappan bar Vilden till toaletten för en tvätt…

På resande fot

Vi har varit ute och rest den senaste veckan. Det är ju inte helt problemfritt alla gånger om man säger så. Men det har gått helt ok. Eftersom vi åkt så långt har vi inte kunnat ta med mat, och därmed inte kunnat ha koll på hur mycket salt maten har innehållit. Så när vi har haft tillfälle att påverka har det bar det blivit helt saltfritt, för att jämna ut det lite, liksom.
Det har blivit en hel del måltider ute på restaurang. Då har vi för enkelhetens skull tagit med en vaxduk och lagt under bordet. Inte bara för att underlätta städningen, utan för att kunna ta upp maten igen efter att lillen slängt den på golvet (ja så gör vi hemma, men så yokar vi ju golvet minst tre gånger om dagen också). Duken har nog medfört minst lika många blickar som lillens kladd. Men det kan vi stå ut med.
Något som jag tycker är rätt jobbigt är att folk som vi ätit med har en tendens att stirra ut Vilden totalt när han äter. De kommenterar gärna hans kladdande. Och det är inte ovanligt med konstiga kommentarer om vad det är han äter. Typ, det där är väl inget gott. Gillar du sånt, det gör inte jag. Oerhört tröttsamt. Jag vet faktiakt inte hur man tacklar sånt här? Jag och min man brukar försöka släta över det och säga att när man är liten får man kladda. Eller att lillen/vi gillar sån mat. Osv. Jag vet ingen som beter sig på det här viset mot en vuxen. Och jag kan inte förstå varför någon kan tycka att det skulle vara skillnad på om det är ett barn man pratar med. Än så länge så tänker jag att Vilden är liten, han förstår inte riktigt, men snart kommar jag att bita ifrån, och då kan det bli otrevligt (jag ska bara samla mog först).

Resan har i alla fall gått jättebra, trots många timmar i bil, nya ansikten för lillen och nya omgivningar. Men som man säger, borta bra, hemma bäst. Nu ska det bli riktigt skönt att komma hem!

Att jobba heltid och amma

Blogginläggen lyser med sin frånvaro. Det beror på att jag har sjukt mycket att göra på jobbet och att jag håller på att byta jobb. Apropå det tänkte jag göra ett inlägg om hur det funkat för oss att jag jobbat heltid sedan Vilden var sex månader.

Det har hela tiden varit bestämt att jag skulle börja jobba efter sex månader. Jag är en rastlös typ som tycker det blir lite jobbigt att inte få den intellektuella stimulansen som jag får på jobbet och de sociala nätverket man har där. Jag har verkligen försökt göra det bästa och aktivera mig under föräldraledigheten. Trots det började jag känna efter fyra månader att det skulle bli skönt att börja jobba.
Något som jag inte funderat så mycker på innan Vilden kom var amningen. Jag hade funderat på att jag vill att han skulle amma. Men hade ingen koll på hur länge. Eller att det skulle spela så stor roll för amningen om jag började jobba.

Vi helammade förbi Vildens sexmånadersdag. Någon vecka innan jag började jobba introducerade vi mat med blw. I praktiken fick Vilden all sin energi från mjölken.
Jag har det väldigt förmånligt. Jag bor nära jobbet och jag har flextid. Jag går oftast hem och äter lunch med familjen. Då har Vilden fått möjlighet att amma innan maten och efter maten. Jag har lagt in tid för amning i almanackan två gånger om dagen, en halvtimme vardera. Då sitter jag med bröstpumpen inlåst på mitt kontor. Då får ingen störa. Ingen får komma in. Jag brukar roa mig med att läsa lite rättsfall eller något annat ”smaskigt” under tiden. Ibland har Vilden och pappan kommit förbi mitt jobb och så har vi ammat istället för pumpning. Lite lättare för alla. Ibland har jag mycket möten, då får jag skjuta på pumpningen. Men enklast har varit att göra det så fort som möjligt när jag kommer på morgonen. Då får jag sitta mest i fred.
Efterhand har jag börjat slarva, och hoppat över pumpningar. Jag försöker kompensera för det, så att mjölkmängden inte minskar. Oftast ammar Vilden så mycket på helgen att mjölknivån har hållt sig på ungefär samma nivå hela tiden.
Det svåraste har varit att vara iväg på konferenser och utbildningar. Eller när vi haft långa möten. Då har jag inte alltid haft chansen att pumpa. Då har jag oftast pumpat ordenligt i samband med lunch. Ibland på toaletten. Ibland i utbildningslokalen.

Jag har förstått att jag har väldigt enkelt att pumpa. Det är inte alla som får det att fungera så bra. Jag har också mycket mjölk och har alltid haft det. Om Vilden inte har ammat på natten har jag ofta lyckats pumpa upp till två deciliter på morgonen, efter att Vilden ammat till frukost.

Jag har aldrig fått negativa kommentarer om varken pumpning eller amning. Jag har aldrig upplevt att det varit något problem. Däremot är det såklart bökigt. Men för mig har det varit viktigt att fortsätta amma trots jobb. För Vildens pappa har det såklart också varit bökigt. Att värma. Att vara snabb när lillen behöver. Att lära sig att förstå matsignalerna när mamma inte är närvarande. Jag tycker att han har klarat det bra. Och lillen verkar nöjd.

Att dela ett äpple

Vilden och jag delade ett äpple till mellanmål. Eller, han hadE egentligen precis fått sitt mellis, det bar jag som skulle ha. Men han var gosig och ville sitta i knät. Och smaka såklart. Så jag bet av en tugga och lät honom gnaga på fruktköttet. Sedan tog jag en tugga till och lämnade över äpplet till honom. Och han fattar liksom galloppen direkt. Så han tar en tugga, skjuter över äpplet till mig direkt, låter mig ta en tugga, tar till baka äpplet, gnager lite och skjuter sedan över äpplet till mig igen. Om och om igen. Barn lär sig så snabbt!